KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS

Jag är och har aldrig varit sådär fisförnäm, pryd eller rädd för att prata om ämnen som andra finner tabubelagda. Typ mens, slemproppar, bajs, sex eller andra "äckliga/obekväma" ämnen. Något jag tycker det pratas alldeles för lite om är hur kroppen mår efter en förlossning. Alla ba: "jo, men jag mår bra!". BULLSHIT säger jag. Okej, bra kan man må såklart. Men hallå, vem fan är fräsch och mår 100% bra i kroppen efter en förlossning? Jag ska nu ta upp ett ämne som typ INGEN vågar prata om. Hemo-fucking-rrojder! Hemorrojder. Djävulens påfund. På riktigt. Håll i hatten nu mina kära, för nu ska här snackas äckel. 



Jo, efter senaste förlossningen (typ 4 veckor sen) mådde jag faktiskt bra. Inga eftervärkar, inte ont i punani när jag torkade mig, inga problem med att skita osv. Men så började jag typ dag 4 känna hur det började göra djävulskt ont i röven. Tänkte "vafan är det NU DÅ?!". Barnmorskans ljuva ord börjar klinga i mitt huvud: "Det är viktigt att bajsa efter förlossningen och få igång tarmarna igen..". LÄTT FÖR DIG & SÄGA när mitt rövhål håller på att driva mig till vansinne. Operera bort röven tack. Söv mig för helvete, för ont gör det. Jag konstaterar alltså nu att jag fått något jag ALDRIG haft en tillstymmelse till förut under mina 28 år på denna jord. Jag har fått hemorrojder! 

Jag ber gubben köra till Apoteket i ilfart för att jag tror jag ska dö. Hem kommer han med Xyloproct, en jävla rövsalva som ska smetas in några gånger om dan. Yes, jag ska alltså smeka mitt anus med nån jävla smörja för att bli kvitt dendär lilla ärtan som plågar mig. Väldigt märklig känsla att sitta där på muggen och kleta in arslet när man aldrig gjort det förr. Jag vill liksom inte framstå som en bölande mes, men fattar ni hur ont det gör när man inte kan bajsa när man är bajsnödig? Nu börjar jag förstå förstoppade bebisar som har ont i magen och inte får ut bajset. (Jag vet, väldigt mycket rektalinformation). Men seriöst, jag är ju knappast ensam om detta. 

Jag hade alltså kommit till den punkten att jag inte längre kunde sitta, stå, ligga eller gå utan att typ kvida och gråta av ren smärta. Röven gråter. Bajsa ska vi inte ens tala om. HAHAHA jag hittade seriöst en av Sagas gamla barnmatsburkar i skafferiet med katrinplommon som jag tvingade i mig för att få igång nån typ av racer-bajs-effekt på tarmsystemet i hopp om att lite skit skulle komma. För jag ville inte bli förstoppad på köpet. Hur som haver, så hjälpte dendär rövsmörjan. Använde mig även av Xylocain (lokalbedövande salva) som bedövade hela arslet när man ska klämma ut en körv. DET FUNKADE! Den jobbiga hemorrojdjäveln försvann och jag blev som en ny människa! Är så tacksam att läkemedelsföretagen kommit på så underbara salvor. Mitt anal hoppar av glädje. Nu har ni alltså fått läsa hur kroppen KAN må efter en förlossning. För det är ju tydligen 9 av 10 som kan få dethär sa läkaren på förlossingen när jag ringde och grät. Fett osexigt och ocensurerat inlägg, men det är sanningen. Den vidriga (bak)sidan med att ha varit gravid och fött barn. PUSS / Sofia
PS: Ni får ingen bild i detta inlägg, finns liksom ingen passande bild till hemorrojder..)
 
1 Nathalie :

skriven

Djävulens påfund dem där jävlarna.... 😡😡😡😂😂😂

2 Nathalie :

skriven

Djävulens påfund dem där jävlarna.... 😡😡😡😂😂😂

Svar: ja det är dom verkligen! Vidriga är dom haha
Sofia Laitila

Kommentera här: