HASTA LA VISTA

Jag är verkligen inte ensam om det jag ska skriva om nu. Vet fler som säger samma sak. Fett störande och typ elakt rent ut sagt.
 
Jo, jag har märkt att så fort man skaffar man så försvinner vissa vänner. Eller "vänner". Det är inte vänner. Inte på riktigt iallafall. Jag har några "bekanta" som jag numera kallar dom, som vips typ försvann så fort jag väntade barn, och ännu värre när man väl klämt ut den lille avkomman. Dessa personer umgicks jag med innan. Hade kul med. Gick på bio med. Var ute och åt med. Shoppade med. Osv osv.. 
 
Hur kommer det sig att vissa människor bara POFF försvinner när man fått barn? Som om man förvandlats till spetälska eller självaste pesten. Som om min unge typ skulle bära på nån smitta. Dom som känner mig vet att jag är samma gamla Sofia med som utan barn. Jag pratar inte bajsblöjor, snor, pysventiler med mina vänner utan barn. Det intresserar liksom inte er. Jag förstår det. Jag har liiiiiiksom suttit i samma sits som er en gång i tiden. Glöm inte det. Jag har smsat vissa personer hundra gånger och verkligen frågat om man ska hitta på nåt, men alltid samma jävla svar. Man ba idiot, jag värdesätter min vänskap till skillnad från dig. Ska vi va vänner så ses man. Eller tar sig tid att komma över & gratta en för att man fått barn. Men icke! Samma sak med dom som skaffar flickvän / pojkvän. Ohhhh, ni framstår som tofflor. Jag förstår också dendär "nykära" känslan när man bara vill umgås med sin käresta 100% av sin vakna, och icke vakna tid på dygnet. Men efter ett år, kom igen.. Ni sitter inte ihop. Hur säger man till sånna "vänner" att dom ska börja se andra människor och inte bara sin partner..? Eller skiter man bara i det? Eller är det bara hasta la vista med sånt folk?